(2016)
Berättelsen om Ljungskile är ute och cyklar
Magnus FogelbergRedan när vi träffades till fest efter den sista föreställningen av Rena rama cirkusen började vi tala om nästa revy. Någon sa att det borde handla om cykling. Lite trött är man ändå efter flera månaders intensivt repeterande och sju föreställningar, som vi hade haft av den revyn, så det hela försjönk i glömska. Till dess vi samlades i augusti för att ta beslut om eventuell revy 2016. Entusiasmen blommade snabbt upp, och cykling kom på tal, liksom att vi skulle försöka ha ett musikaltema. Inte spela en viss musikal men satsa mycket på musiken. Namnet blev snabbt bestämt till "Ljungskile är ute och cyklar", och så började vi bolla idéer.
Vi hade bestämt att ha inprovning till revyn 15 september. Flera hugade spekulanter infann sig, och av dem som visade intresse hoppade efter hand några av, men kvar blev Ann Rutgersson med skådespelarvana från Bredfjällsspelen och Sandra Olofsson, sång- och dansutbildad bl.a. på Sinclair i Uddevalla. Mer om dessa fantastiska förmågor längre ner. Redan på Ljungskiledagen i juni hade vår skönsjungande rutinerade revyartist Kim Magnusson meddelat att han ville göra comeback efter ett par år som han inte stått på scen. Så vi var optimistiska beträffande ensemblen.
Vi var särskilt glada att vi fick rekrytera Munkbuggarna som gästartister. I Får jag lov 2014 gjorde Västkustbuggarna stor succé med sin dans. Gruppen har nu gått samman med Munkbuggarna, och vi hade lyckan att få se dem på scenen och i salongen framför scenen dels i fyra egna dansnummer av högsta klass, dels som dansstöd i flera av våra egna sångnummer.
Som vanligt kunde vi glädja oss åt en fyramannaorkester med samma sammansättning som de två föregående åren. Vid en av föreställningarna förstärktes den när vår suveräne gitarrist och violinist Samir Mehmed tog med sin dotter Nedjmija, som är en utomordentlig violinist. Vår basist Olle Grevhammar avlöstes på sista föreställningen av Lennart Johansson, som också bidrog med spexiga inslag. Vi begåvades för första gången med ett "orkesterdike", nja, i varje fall en avbalkning för orkestern som både dämpade ljudet och var dekorativ.
Denna gång spelades revyn in med två videokameror, en på teknikläktaren och en på salongsgolvet bredvid orkestern. Fr.o.m. föreställningen 5/2 använde vi två anläggningar för ljudinspelning så att ljudet från solistmikrofonerna kunde mixas med ljudet från salongen.
Så går ridån isär och hela ensemblen besjunger revyn som just börjar. Munkbuggarna har då också gjort entré och kommer under föreställningen vid flera tillfällen att underhålla med sin skickliga dans.
Cykeläventyr
Efter öppningsnumret ska cykeltemat hanteras. Två damer har cyklat från Malmö till Karlsborg men kört vilse och hamnat i Ljungskile. Så de är verkligen ute och cyklar! De två är Ann och Lena, som på nolltid ska byta från sina aftonklänningar till cykelmundering. Det fanns inte tid för dem att lämna scenen, så bytet blir för öppen ridå med god assistans av Sandra.
Torget i Ljungskile är skådeplats för en rad sketcher, sångnummer och dansnummer, bland annat ett sångnummer där Ann Rutgersson får utveckla sitt suveräna skådespeleri och samtidigt göra bruk av sin vackra sångröst. Som gammal pensionär ska hon skaffa sig lägenhet i Uddevallahems nya seniorboende. När lägenheterna skulle fördelas blev det debatt kring Uddevallahems sätt att göra detta genom att låta spekulanterna stå i kö bokstavligen. Detta tokeri ur verkligheten tog vi vara på, och bostadsvaktmästaren Kim Boström håller ordning på kön. Att stå i kö blir för jobbigt för Ann, som skaffar en bulvan, Jacob Johansson. Det gör också andra, och när bulvanen Sandra ställer sig bakom Jacob uppstår tycke, och samtidigt som Ann sjunger färdigt sången förenas Sandra och Jacob i en kärleksfull kram.
Text av Ann Rutgersson:
Du skall inte tro du får nå'nstans att bo
ifall inte du står i kö
Tänk om det blir 40 graders hetta då
ja då kanske jag hinner dö?!
Refräng:
Vi gamla som knappt orkar stå en minut
som hyresgäst dom inte vill ha!
Fast pengar på banken vi kan ta ut
Uddevallahem det hade väl varit bra!
Så skaffade jag en bulvan på sta'n
han i god tid ställde sig först.
Jag servade honom med kaffe och glass
mat och vatten i stora lass.
Refräng
Som tvåa i kön kom en tös så grann
ung och glad med en glittrande blick.
Bulvanen och tösen varandra fann
det blev kärlek i kön, det sa klick.
Refräng
Tösen va´ bulvan för sin pigga mor
som var på jobbet idag.
De fixade boende till oss två
de var ju unga och orkade stå.
Sista refräng:
Så tack Uddevallahem för den goda idén
att alla måste ställa sig på rad.
För nu spirar lyckan och kärleken
Nu är jag så tacksam och glad.
Sångnumret finns att se och höra på Youtube, följ denna länk.
Så intervjuar Aktuelltreportern Gunnar Lönnqvist Anna Kinberg Batra och Åsa Romson om flyktingsituationen och hur regeringen respektive moderaterna ser på problemen. Politikernas intetsägande svar utmynnar i en duett på sången ur Annie get your gun: Allting som du vet vet jag mycket mer om.
Första akten avslutas med att Ernst Kirchsteiger (Gunnar Lönnqvist) delar ut skägg som han själv virkat till alla kvinnliga artister och därefter till Kim Boström och Jacob Johansson, varefter man utbrister i Peps Perssons klassiska Oh boy vilket vackert väder med originaltext. När ridån gått igen överraskar ljusdesignern Yvonne Karlsson med att sjunga ett välkommen till publiken att förse sig med pausfika.
Andra akten
Den brasilianska barnvisan Sambalalê har blivit öppningsnummer i andra akten med dans av Munkbuggarna och ukulelespel av Ann och Lena.
Vi gör ett besök på banken med Alfhild och Ortrud, som inte får ta ut kontanter men visar den unge banktjänstemannen Jacob hur äkta kon-tanter ser ut.
Ordföranden har ordet
Lena Lönnqvist, som blev ordförande i Ljungskile Teatersällskap 2008 och var med och grundade sällskapet 1997, har spelat i varje revy och är tillsammans med sin make Gunnar kärnan i verksamheten. Hon har sina favoritmelodier, och under en repetition denna säsong började hon nynna på I did it my way, som ursprungligen skrevs av Jacques Revaux på en förmiddag i februari 1967 och lanserades i Frankrike under namnet Comme d'habitude. Det är en fin sång som blev mest känd sjungen av Frank Sinatra. Jag ville att Lena skulle sjunga den, så det blev en text där vi hyllar Ljungskilerevyn. Den framförs oerhört pampigt av en bländande vacker Lena. Se, lyssna och njut på Youtube!Kärlekssviten
Kärlekssviten är arbetsnamnet på en lång sketch med två musikinslag i andra akten. Inspirationskällorna var flera. Först hände det sig att jag var ute och åkte bil tillsammans med min fru. I radio spelades I will survive. Min fru uttryckte sitt starka gillande för sången, och min omedelbara reaktion var förstås att den skulle tas med i revyn. Jag letade efter en svensk text och fann den utmärkta version som Jonas Gardell skapat. Men dels var det ingen direkt översättning, dels innehåller den grovt språk som vi undviker på scenen, så jag gjorde en helt ny och tämligen trogen översättning. Jag överlever blev förstås namnet.Den nya svenska texten
Först så blev jag rädd, jag blev förstenad
Trodde jag med dej för alltid var förenad
Varje vaken natt jag tänkt
på dina slag, på varje spark
Men jag blev stark
och tanken har ett lugn mig skänkt
Och så du kom
från ingenstans
och du sitter sorgsen här och verkar vara ur balans
Jag skulle bytt mitt gamla lås
och ta'tt min nyckel ifrån dej
om jag bara hade vetat att du tänkte störa mej
Så ge dig av, gå ut där,
vänd genast om
visa dig ej mera här
Det var du som såra' mig med ett adjö
Tror du jag bröt samman
och la mig ner att dö?
Nej inte jag, jag överlever
så länge jag kan älska
om än världen kanske skev är
vill jag leva hela livet
och att älska det är givet
så jag överlever, överlever
helt visst.
All kraft gick åt att inte visa smärta
när jag tog i så intensivt att lappa hop mitt brustna hjärta
Jag led så många nätter
när mej självömkan ansätter
men jag håller huve't högt
Nu är jag ny, så se på mej
inte den lilla mänskan som en gång var galet kär i dej
Nu du kom och titta' in
och trodde att du fann mej fri
men jag sparar all min kärlek till nå'n annans frieri.
Så ge dig av, gå ut där,
vänd genast om
visa dig ej mera här
Det var du som såra' mig med ett adjö
Tror du jag bröt samman
och la mig ner att dö?
Nej inte jag, jag överlever
så länge jag kan älska
om än världen kanske skev är
vill jag leva hela livet
och att älska det är givet
så jag överlever, överlever
helt visst.
Sångnumret finns att se och höra på Youtube, följ denna länk.
Hur skulle vi skapa en orsak till att den skulle sjungas? Jo, förstås ett äktenskapligt gräl. En annan fantastisk sång är Something stupid som så fint sjungs av Nancy och Frank Sinatra. Våra egna stjärnsångare Sandra Olofsson och Kim Magnusson fick en svensk översättning av mig att sjunga, och efter herrns tafatta försök att vinna damens hjärta uppstår ändå intensiv kärlek, och de två förenas av ljuv musik och dansar in sin kärleks förbund.
Så återstod att koppla detta till ett gräl och sedan I will survive. Det fick bli en frukost, som serveras av hembiträdet Lena Lönnqvist, där man ryker ihop över hur ett ägg ska stekas, på ena eller båda sidorna, vilket spräcker äktenskapet som det sköraste äggskal. Men innan dess läser hembiträdet Lena upp en artikel från en amerikansk hushållsbok, där en hustru instrueras och förmanas om hur hon ska respektera och betjäna sin make.
Min tanke var att de två skulle personifiera far och dotter Sinatra. Det visade sig att Kim inte hade någon smoking men ville i stället uppträda i frack. Så gällde det att hitta en tillräckligt elegant aftonklänning åt Sandra. Hon valde ett baraxlat liv som framhäver hennes skönhet och kombinerade detta med en hellång jättevid kjol, som hon med sin rutinerade dansskicklighet sätter fart på i danspartierna. I frukostscenen bär de två morgonrock, där de på äkta revymaner låter de stiliga frackbyxorna och den vackra kjolen sticka ut nedanför.
1946 skrev Olle Carle (pseudonymen Cello) boken Småle och smila en smula. I den ingår ett kapitel om hur manschauvinism påverkat det svenska språket. Detta blev på 1960-talet till en monolog som framfördes av Julia Caesar i ett program som visades i Minnenas television 2015. Monologen är fantastiskt rolig och befrämjar kvinnosaken mer än många feministiska initiativ. Men det hjälps inte att språket är föråldrat, och tillsammans med Carmen Hergens, ordförande i Kvinnoklubben Kaxiga Karlars Kväsande, KKKKK, som framför monologen i revyn, förnyade jag den och la till några språkliga manligheter som skärkpte budskapet och gav den komiska dräkt som krävs i en revy. Monologen framförs som en tröst för den försmådda hustrun (och för publiken) sedan hon återupprättat sin stolthet i Jag överlever.
Munkbuggarna
Munkbuggarna dansar två nummer också i andra akten. Det är en stor grupp dansare, och man lät olika grupper delta vid de olika föreställningarna, så en kväll kunde vi få se dubbelbugg, en annan kväll "ormen", där fyra olika par avlöser varandra i elegant dans och åldern på dansparen varierar så att vi får se hur snabbt de unga dansarna tillägnar sig fantastisk teknik.Kornas arbetsmiljö
Vi får så småningom återse Carmen Hergens när hon litet grundligare ska lära ut hur man håller en presentation. Ämnet är kornas arbetsmiljö, och hon visar hur ett Powerpointbildspel ska stöda framställningen. Men det vore inte revy om hon inte avslutade med ett skämt: "Är det några mjölkbönder uppe än? Nej vi har gått och laktos".Till Robert Brobergs minne
För att hedra Robert Broberg, som gick bort 2015, framförs den andra sången som använder svensk originaltext, hans fina visa "Båtlåt", av de tre båtarna Lena Lönnqvist, Sandra Olofsson och Ann Rutgersson med deras gemenasmma skeppare Kim Magnusson.
Men innan dess hinner Kim Boström och Munkbuggarna tolka Singing in the rain med svensk text av Ann Rutgersson framförd av Lena och Ann. Vi hade klart för oss att vi inte kunde ha vatten på Ljungskilegårdens scen, så regnet är en optisk effekt som skapas med videoprojektor. Se dansnumret på Youtube!
De tre båtarna förvandlas snabbt till badnymfer som stolt visar upp badmodet.
Till Sandras och Lenas stora förfäran visar sig Ann vara vinterbadare som till musik från "Barbra Ann" skapat en svensk text om vinterbadets behag och obehag.
Den debuterande ståuppkomikern Jacob Johansson river ner våldsamma skratt och applåder för sina skämt och avslutar med det allra bästa: "Nu kan jag inga fler skämt, så jag åker till SKF. Där har dom många kul på lager".
Vill du titta på hela revyn? Från mitten av april finns den på Blu-ray och DVD. Titta in på denna sida då och köp skivan i Teaterbutiken!
Sidan uppdaterad 2016-03-25
