|
Urspårat (2008) | |
|
Sommaren 2007 firade Bohusbanan sitt 100-årsjubileum. Ljungskile Teatersällskap gjorde en utflykt med ett av de historiska tågen som trafikerade banan den dagen. Det gick ännu sämre är det brukar göra med de vanliga lokaltågen, och sällskapet inspirerades att göra en revy om järnvägen. Så föddes den elfte Ljungskilerevyn, och namnet var tidigt självskrivet: Urspårat. Urspårat tar sin inspiration ur kommunikation och transport, bekymmer och muntrationer i samband därmed. Från en färd på Bohusbanan till den kommunala vatten- och avloppsledningen i Ljungskile och Ulvesund, från mobiltelefoni till vanskligheter i språklig kommunikation, i en lättsam dialog, med mycket sång, dans och musik, har vi förts genom en handling som mindre följt en röd tråd, mera spårat ur redan i första tablån. Även om stinsen (Lennart Jacobsson) och tågmästaren (Gunnar Lönnqvist) försöker få ordning på både passagerare och tåg är det stopp i Svenshögen, och vi hamnar bl.a. på en ökenvandring, där de unga skådespelarna Simon Johansson och Joel Ström dock har stor tilltro till tidpassningen, för "timglasen i Sinai skall sanden aldrig sina i". Ett hopp om att tåget skall gå från Göteborg till Strömstad besjungs (se texten). AnnHild Staiger blir mäkta förgrymmad över tågets standard sedan hon köpt en biljett till första klass men får genast mothugg av den unga debutanten Elin Fredriksson, som säger till sin mamma (Lena Lönnqvist): "men, mamma, jag går redan i andra klass". AnnHild utvecklar tankarna kring livets tåg i en dikt av HasseåTage som är både sentimental och humoristisk (se texten). Kommunens ambition att bygga ett vatten- och avloppsnät i Ulvesund nagelfars av Lennart Jacobsson, som med sin slagruta försöker hitta vattenledningen, och Kim Magnusson. Avloppets väg genom Ljungskilebukten, upp på berget i Ulvesund och så ner mot Resteröd och Råssbyn liknas vid en skitens tunnelbana, där en och annan blomknopp som spolas med från Ulvesunds växthus förgyller avloppsledningens innehåll (se texten). Bland andra aktualiteter som häcklas märks idoltävlingen i TV. De tre domarna är i och för sig oerhört löjliga men har svårt att nå sina förebilders nivå härvidlag. Tablån används till att presentera den yngsta delen av ensemblen (se bilder på de medverkande), som framför sånger i många fall långt bättre än TV-programmets tävlande. Nå, ett avsteg från principen om ungdom sker när Teatersällskapets ålderman och kassör Robert Staiger passar på att häckla NÄL i ett kort tävlingsbidrag om att bulla (?vad är det? Se texten!). NU-sjukvården fokuseras ännu en gång när Syster Lena (Lönnqvist) och Dr Kim Magnusson besjunger stängningen av akutmottagningen i Uddevalla (se texten). Sakta verkar revyn komma på spår mot slutet, där det emellertid visar sig att man glömt tre vagnar i Göteborg. Att tågåkandet spar miljön och bör utnyttjas hellre än flyget konstateras i slutnumret Att resa tufft (se texten). Den rutinerade orkestern (se bild) börjar underhållningen tio minuter innan föreställningen startar och styr sedan de agerande genom sångnumren. Pianisten Pernilla Sjövall vägleder med moderlig och varm blick de yngsta sångarna när de skall börja sina solon. Yvonne Karlsson har skapat en ljusdesign som smidigt följer stämningarna på scenen tillsammans med Sven Hergens, vars super trouper låter sitt solsken lysa på scenens stjärnor. Lars Björk har sett till att ljudet går fram i varje hörn av Ljungskilegården. Och självaste Lasse Kjell har stått för regi och viktiga tips så att revyn blev mindre urspårad bakom kulisserna än framför. Traditionsenligt har det bjudits på smörgås och drycker under pausen med hjälp av vältrimmad kökspersonal. |
Bilder från repetitionerna Programbladet (skapat av AnnHild Staiger) Reportage i Ljungskile Nyheter Lista över texter ur Ljungskilerevyn 2008 Urspårat som finns att läsa här på hemsidan.
|