Ingångssida

Om Vart är vi på väg

Om Teatersällskapet

Kontakt, länkar

Vart är vi på väg
(2020)

Recension i Bohusläningen 2020-02-02


Välbesökt revy imponerade på recensent

Bohusläningens recensent besökte Ljungskilegården för revyn "Vart är i vi på väg? Är vi framtiden på spåren?"

Sunniva Brynnel
Ljungskile
16:27 - 2 feb, 2020

Det är sant att jag sällan går på revy; skratta på beställning? Nej, sånt gör jag inte, skämtade jag på väg ut till bilen och snubblade på en sten.
Skrattar bäst som skrattar sist. Och vem gjorde det? Recensenten? Kan det vara så?

På en lokalrevy behandlas stort som smått, och första skrattet bubblar fram när jag fattar att i den enskilda människans liv ligger byggnationen av ett stadsbadhus på samma prioriteringshylla som Brexit och kärnkraftens vara eller icke vara. Ju längre bort från oss en fråga befinner sig geografiskt, desto tyngre måste den vara för att i någon mån penetrera vårt medvetande och tända vår empati. Och tvärtom.

Badhusdebatten

En av Ljungskilerevyns röda trådar 2020 handlar således om Uddevalla badhus – en ensam baderska i morgonrock irrar likt en uttorkad anka runt i jakten efter en bassäng i diverse sketcher.

En annan röd tråd för i år var På Spåret, men där avböjer jag mig för en kommentar eftersom jag själv aldrig sett programmet eller fattade vem som var på besök i revyns version av showen. Jag får hänvisa till min bror, Finn Fägerquist, som från Bryssel troget ser varje avsnitt ackompanjerad av familj + fredagspizza.

Vad jag kan säga någonting om är musiken och scenshowen. Det intressanta med skådespeleri i en revy är att bra skådespeleri och leverans av komik är en viktig komponent och uppskattas med rätta. Men även amatörskådespeleriet blir lustfyllt och trovärdigt att se på. Allt är välkommet och har sin rättmätiga plats.

Duktiga aktörer på scen

En rutinerad artist som Erica Sandberg är en välbehövlig del av revyn – hennes tydliga artikulation och inlevelse gör att jag kan slappna av i bekväm tillit. Framförallt märks Sandbergs professionalitet genom hennes rörelsemönster: alla rörelser är något mer överdrivna än vad som borde vara trovärt och därför funkar det så bra från scen: armarna svänger lite längre ut från kroppen, knäna böjs något högre upp när hon tar steg i dansen. Hon tar plats. Och när man ändå står där på scen och tar den plats man givits, då är det lika bra att ta den med råge. Yngste medlemmen Jacob Johansson imponerar också, med sina mångsidiga imitationer av Trump, en go Göteborgare, en radioreporter och en penningtvättare. Hans scennärvaro är självklar och lugn. Blott två namn nämnda, men utan hela ensemblen – och då menar jag var och en! – skulle revyn varit ofullständig.

På scenens vänsterkant sitter orkestern och jag är oerhört glad att vikt läggs på den levande musiken. Livemusik skänker en professionalitet och värdighet till vilket projekt som helst.

Ingångssida

Om Vart är vi på väg

Om Teatersällskapet

Kontakt, länkar